Tårar
Alla tårar beror inte på pappa, men med honom kunde jag verkligen prata om allt. Kunde verkligen ventilerar mina tankar och åsikter med honom. Dessutom tyckte vi nästan alltid samma vilket gjorde våra band ännu tajtare antar jag.
Känns inte som det är sant, fortfarande. Väntar på att han ska komma hem från sjukhuset. Mio "ringde" till honom förut när han var hos mormor. Han frågade morfar i telefonen om han var på sjukhuset eller om han levde. Vad säger man?
Ännu mer tårar...
nä..det dröjer en lååång stund innan man inser att det KOMMER inte komma nån bil och stanna utanför. det kommer inte komma nån på kaffe på altanen och det kommer inte bli nåt sällskap i solen en tråkig dag. det finns ingen kvar att fråga alla de där frågorna man skulle frågat.. den klånga stunden inan man inser de tär som att leva i en overklig bubbla. och efter det har "gått in" blir det som en annan "bubbla" där man får försöka se att det kommer funka ändå.. men det är svårt. svårt som tusan..
vi pratar massvis om "morfar" här. om allt knäppt och konstigt morfar gjorde. o hur han var och allt han kunde.. måns gråter ofta men det börjar bli mindre och mindre. inte att vi pratar .utan att han gråter.. men vi pratar precis lika mkt om honom för det:)
vi försöker att behålla små "traditioner" och sånt som han gjorde och som han gillade så att han fortfarande har en plats hos oss .trots att han inte är med..
jag skickar er alla en massa kramar ..tänker på er
