M som i . . . .

Phu vilken dag! Började toppen med massa grejer fixade, 10 julklappar, 3 tvättmaskiner, lunch och små plock. Så förmiddagen flöt på väldigt bra. Sen kom de stora barnen hem och jag hade bestämt med brorsan Magnus att vi skulle till badhuset tillsammans med barnen innan kalaset hos mamma. Städade av köksgolvet, plockade ihop Moas leksaker i hennes gåvagn. Mio sprang runt och grejade coh de stora barnen var ute. Sätter mej och väntar på att Magnus ska höra av sig, då hör jag Moa som börjar hosta och bete sig konstigt. Rusar fram till henne och inser att hon har något i halsen!! Det första jag ser framför henne är enlite plastpåse med en reflex från skolan, i den påsen vet jag att det fanns ett snöre och en säkerhetsnål men jag kan inte se säkerhetsnålen!! Försöker ruska/skaka henne lite, stoppar fingrarna i munnen på henne men inget kommer upp men hon andas coh verkar ha ont. Ringer 112, skakar i hela kroppen och Moa på armen illtjuter samtidigt som Mio blir väldigt orolig coh börjar springa runt och fråga massa. KAOS!

Får prata med en sköterska på sos, Moa lugnar sig och hon blir "normal" men det kommer en MASSA snor ur näsan, vilket jag berättar för sköterskan. Hon konstaterar att eftersom hon andas och verkar "normal" så behövs ingen ambulans men hon tycker jag ska åka till Bäckefors eller Säffle för att få henne röntgad. Inte precis vad jag kände för men inte så mycket att välja på. Men allt blev verkligen helt upp och ner vändt. Vi skulle ju till badhuset, jag var ensam med alla barnen och sen skulle vi ju på kalas, inte till något sjukhus!!

Sköterskan och jag bestämde iallfall att jag skulle ringa till VCT för att få reda på hur röntgen i Säffle var öppet, så jag ringde ner till VCT och då blir man ju uppringd lite senare. SÅ jag satte mej ner, bröt ihop när de stora barnen kom in, tittade på påsen med reflexen i och hittade säkerhetsnålen! PHU, vilken lättnad samtidigt som nästa tanke kom. Vad hade hon satt i halsen då?

Ja, hon mådde ju bra iallafall så det var ju inget att hänga upp sig på.
Men då började hon igen!! Blev jätte konstig och skrek och så, så jag tog upp henne igen och in med fingrarna i munnen och hittade en svart hård plastbit ca 1x1 cm stor. Har inte en aning om vart den kommer från, känner inte igen den och jag hade ju precis städat av golvet.

1-2 minuter senare blir jag uppringd av VCT och jag berättar hur det låg till. Och tillsammans kunde vi konstatera att vi inte behövde åka för att röntga iallafall.

Antagligen så har biten åkt upp bakvägen i näsan och sedan åkt ner igen och då fick hon kväljningar som gjorde att hon fick den i munnen igen, som tur är!

Kroppen blir helt knäpp efter en sån här händelse, allt går så fort och man blir så jävla rädd rent ut sagt. Bilderna av Mio förra juldagen fladdrar i huvudet varje gång något sånt här händer. Tårarna forsar nu närjag skriver. Ska logga ut och krypa ner bredvid henne och snosa henne  det nybadade håret för vi tog oss allt till badhuset torts allt. Däremot så blev mamma så rädd och ledsen när ajg ringde och berättade vad som hänt att hon inte kunde fortsätta med alla förberedelser inför kalaset ikväll. Tror aldrig jag varit med om att hon inte varit klar när folket kommer, men det va hon inte idag. Jag hade ju lovat att hjälpa henne men det blev inte riktigt så. Men maten smakade underbart som vanligt när hon gör något. 


                                                                        

Älskade lilla Moa