M som i . . . .

... Mario. Super Mario. Nä, jag undrar inte om han super utan jag menar tv-spelet. Är sen barnsben helt tokig i tv-spel. Ett syndrom som även mina barn har ärvt, framför allt Mathilda och Mio (Moa återstår att se). Mattheus tycker också att det kul men i Mathilda kan kan verkligen se mej själv i hennes ålder. Säg Zelda och du har mej fast, har plöjt igenom alla och spenderat x antal timmar med att lösa alla dess gåtor coh klurigheter. Väntar med spänning på det nya som förmodligen kommer att släppas i år. Nog om det, åter till Mario. Mattheus fick i födelsedag New Super Mario Bros och vi har sedan dess i perioder spelat detta och idag klarade vi de sista stjärnpengrna som vi några veckor har försökt knäcka. Vilken härlig känsla det är när man klarat det samtidigt som man känner en saknad, vad ska man göra nu liksom. Nåväl trots allt så är det ganska skönt att ha fixat det innan sommaren för under sommaren så blir det ju inte särksilt många timmar framför tv:n såvida vi inte får en sommar som liknar fjolårets.