M som i . . . .

I förrgår var Mio hemma hos mormor och lekte ute i trädgården. Hittade en snigel som han ville visa mej, så han stoppade ner den i byxfickan och fortsatte att leka. När han varit hemma en stund kom han och ville visa mej denna. Jag konstaterade att det va en snigel i och sa till honom att han fick inte ha den inne. Det skulle jag inte gjort, har väl aldrig sett lillkillen gråta så mycket och hjärtskärande. Som tur va kom jag på att ute på trappan låg det en bit mossa som Mathilda hittat skog, DÄR kunde han få bo!! Mathilda tog med Mio ut och visade vart han skulle få sitt hem. Han har fått lite bulle att äta och lite blåbärsris som pynt. Å jag måste säga att han verkar trivas.
Igår när vi skulle gå till dagmamman på morgonen blev Mio jätte ledsen för att han inte var kvar, pedagogisk som man är sa jag och mormor att han nog va ute på morgonpromenad bara. Mio godtog det och knallade glatt i väg till Lotta (dagmamman). Sen skulle mamma och jag ut på en promenad och när jag kom ner för trappan så såg jag Snigel (som han så fantasifulllt blivit döpt till) sitta på ytterväggen av trappan på väg upp mot mossan. Och när Mio kom hem så låg han på mossan bredvid bullbiten. Gissa om lillkillen blev glad!!

Idag, alltså dag tre som Snigel huserande djurägare, så skulle Mio kolla till Snigel på morgonen. Borta!!! Gråt!! Förtvivlan!! Men vilken tur att Mathilda är sådana moderskänslor, hon tog lillebror i handen och knallade ut på trappan och letade. Och gissa vad! Jo, Snigel hade bara lite morgongympa på trappräcket.

Nu hoppas jag bara att han håller sig nöjd med Snigel, vill helst inte ha en hel snigelkolloni på trappan under sommaren.



Stolt ägare av Snigel.
Snigel ligger till vänster på mossbädden. Till höger ligger Snigels mat, en bullbit.