Berg och dalbana ...

... är väl det rätta ordet just nu för hur jag känner mej. Ena stunden så rinner tårarna som värsta synda floden för att sen skratta hjärtligt. Vet som sagt inte varför. Känner mej så himla lätta på vissa punkter samtidigt som jag börjar känna mej lite stressad inför att  snart bli arbetslös igen och ska sätta Moa hos dagmamman.

Inte själva dagmamman som är jobbigt utan mer det att jag tycker att hon är liten, vill att hon skulle kunna få vara hemma ett tag till. Skulle helt klart kunna tänka mej att vara hemma så länge som barnen är små. Känner verkligen att det är så skönt för dem att slippa den stressiga miljön som det är på fritidsen. Ok, de mår bra av att träffa andra men det finns det ju andra ställen att göra på. Sen har de ju varandra också.

Om det fanns bidrag som gav 6000 kr i månaden så skulle jag inte tveka. Det bidrag som finns idag som ger 3000 kr kan man ju inte leva på anser jag, men visst skulle man ställa in sig på det så skulle det säkert gå. Skulle behöva få bort lite skulder först så kanske det skulle funka. Men samtidigt så älskar jag att jobba, om jag får göra det som jag vill jobba med.

Vet att vissa av er sliter ert hår nu och anser att jag tänker fel. Jag förlorar i pensionspengar, halkar efter i lön osv. Men för mej så är pengar itne allt. Jag ser hellre att mina barn har det bra här och nu. Inte hur jag kommer att ha det om 35 år.

Har ju hittat det jag verkligen skulle vilja jobba med men såna jobb växer inte på träd här i stan och är inte lika sugen på att starta eget längre som jag var tidigare. Skulle verklgien vilja få ett sånt halv tids jobb, det skulle räcka. Då skulle jag få lite tid hemmifrån, barnen får lite tid hos dagmamman och så blir det lite mer i kassan. En perfekt kombi. Tycker inte att en heltid är särskilt lockande när de är så små.

Ja, detta är en sak som snurrar i huvudet och säkert är en av anledningarna till berg- och dalbanekänslorna som råder här inombords just nu.
Men nu ska jag logga ut och samla krafter till morgondagen då jag bestämt mej för att ställa klockan, packa matsäck och dra med hela familjen till badhuset för ett morgonbad.

Kram Majsan

Kommentarer
Postat av: lillemor

jag tror det är bra så länge man KAN vara hemma hos sina barn.

jag personligen tycker dom är för små att "lämnas bort" innan dom är 2-3 ..

man vill ju gärna kunna snacka med dom och tala om varför man lämnar dom där och att man kommer tllbaka..



man kan nog inte bry sig så mkt om vad man får i pension och liknande . ta livet som det kommer är nog bättre.

tänk att ha missat alltihop för man ska ha en bra pension.och så hinner man inte bli pensionär.. ultimata misslyckandet ju.



hoppas du kan få nåt jobb lite då och då så det kommer in lite och du samtidigt kan vara hemma..

pengar är ju inte allt .men helt utan dom är lite jobbigt typ:))



ha en god fortsättning!! och gå efter magkänslan du. den brukar ha rätt

2010-12-29 @ 11:56:43
URL: http://minimamsen.blogg.se/
Postat av: Marielle

Tack för peppet!!

2010-12-30 @ 00:56:53
URL: http://mariellethorin.blogg.se/
Postat av: linda

Håller med Lillemor. Stanna hemma med dina barn så länge du kan. Tänk vad stolt du ska vara när du fårse dem växa upp och bli trygga vuxna med fin självbild och en sund syn på livet. Kan det finnas något underkastade. Sen förstår jag att du behöver bidra lite. Höj hemma bidraget. :-) god fortsättning

2011-01-01 @ 07:57:56
Postat av: Marielle

Tack Linda! Skulle verkligen vilja se ett bidrag. Alla vill ju faktiskt inte vara hemma.

Kram

2011-01-01 @ 12:04:09
URL: http://mariellethorin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0