M som i . . . .

... möten. Tänk att vissa personer har förmågan att lämna positiva avtryck förresten av livet redan vid första ögonblicket. Vissa personer har en förmåga att göra stora intryck på en kort tid. Vissa personer kan med enkla medel få dej fången på stört. Vissa personer kan endast genom ett leende få dej på fall. Man behöver inte känna personen särskilt mycket för att kunna känna empati för en sån person. Inte allt för sällan kan även en sådan person bli föremål för avundsjuka och förtal.

Jag har haft turen att få träffa några personer som jag lätt kan räkna hit. Peter är en av dem, han hade mej redan på hej. Sen finns det några till men vill inte namnge dem här.
När är sån person träffas av en lyckopil så kan man lätt glädjas med personen liksom när sorgen slår till, så känner man med dem.

Jag själv har haft det ganska tufft på sorgsidan. Redan som 3 åring slog det till. Min då 1 år yngre kusin drabbades av lekumi. Tillbringade MÅNGA dag, veckor, månader och år på NÄL och Östra, tillsammans med honom, hans syster, hans mamma, min mamma och periodvis även mina bröder och min pappa. Tyvärr tog det hela slut några veckor innan han skulle fylla 10. Samma dag som hans urnsättning skulle vara så dog min mormor helt oväntat endast 65 år. I år är det 19 år sedan de båda dog.

Cancer är en grym sjukdom som förföljt vår familj i många, många år. Har sett den alltför många gånger på alltför nära håll. Pappa två gånger, mamma, mormor, morfar, kusin, vänner och andra nära. Kanske är det alla dessa tuffa tider som gjort vår familj så tajt och sammansvetsad?
 
Imorgon tar jag cykeln ner till stan och fixar en sak till någon som gjort ett stort intryck på hela min familj.