M som i . . . .

Ja, det är lite så det känns. Idag har det varit en tung dag med mycket tårar. Saknaden efter pappa är så enorm så det går inte att beskriva.
Storebror Magnus hade hört denna idag och börjat gråta, jag kopplade inte direkt för jag kom inte på varken låttitel eller hur den gick just då. Men strax efter 20.00 när Darin gjorde sitt framträdande då började tårarna forsa, liksom nu. Jag förstår vad du menade Magnus.
Det sköna, om man nu kan säga så, är att jag inte känner att jag skulle sagt något mer till honom. han visste hur mycket jag älskade honom och hur mycket han betydde för mej och min familj.

 Out of my life
We had a fight, you cried and ran away
Now it’s late, 4am, can’t reach you
If I could turn back time and make you stay
Maybe then I would still be near you

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

It’s taken me across the universe
You were there when I was hurtful
And suddenly, one day you left this world
Now I’m lost, on my own, it’s over

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

Sorry… (Aah, aah, aah)

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

You’re out of my life…
(It hurts, it hurts, it hurts)
(It hurts, it hurts, it hurts)
It hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you I’m sorry