Dag 18
Ett pinsamt ögonblick
Har två speciella tillfällen som jag kommer på men väljer bara att ta det enda, vem vet kanske jag bjuder på det andra en annan dag.
Jobbade under många år som bussvärdinna på Säfflebussen mellan Åmål - Stockholm och Åmål - Göteborg. Jag tog hand om resenärerna, sålde smörgåsar, choklad, dricka, kaffe, the osv. Tog hand om biljetterna och svarade på frågor om så behövdes.
Under resorna var det ju ofta med folk som man på ett eller annat sätt "kände", stammisar, jämngamla, kompisar, bekanta, vänners vänner ....
Vid en av resorna till Stockholm så klev det på ett gäng från Åmål på 4-5 killar. 4 av killarna placerade sig längst bak i bussen medans den 5 satte sig långt fram pga åksjuka.
När jag skulle ordna med biljetterna så sa killen som satt långt fram att de andra hade biljetterna. Visst Nemas problemas, fixar det när jag kommer till dem. Killen är lika gamal som mej, har gått på samma skola i 3 år, dock inte i samma klass men vi bor ju inte i världens största stad så jag visse ju vad han hette.......trodde jag.
Kommer slutligen till killarna längst bak och säger då att Johan sa att ni hade hans biljett...killarna kollar lite konstigt på mej men visar mej alla biljetter så det är ju ingen fara.
Har förträngt delar av historien, men av nån anledning så var jag tvungen att prata med dem flera gånger och nämner vid upprepade tillfällen att Johan där fram.... vilket slutligen resulterar i att en av "Johans" vänner säger till mej - Vem fan Johan menar du??
Killen hette inte Johan som jag trodde.... han hette inte ens något liknande.
Pionröd i ansiktet så pratade jag mej snabbt ur det hela men fråga mej inte hur.
När de skulle resa hem var det jag som jobbade också och jag nämnde inte Johan en enda gång....
Dagens bekännelse klar!
Kram Majsan
Har två speciella tillfällen som jag kommer på men väljer bara att ta det enda, vem vet kanske jag bjuder på det andra en annan dag.
Jobbade under många år som bussvärdinna på Säfflebussen mellan Åmål - Stockholm och Åmål - Göteborg. Jag tog hand om resenärerna, sålde smörgåsar, choklad, dricka, kaffe, the osv. Tog hand om biljetterna och svarade på frågor om så behövdes.
Under resorna var det ju ofta med folk som man på ett eller annat sätt "kände", stammisar, jämngamla, kompisar, bekanta, vänners vänner ....
Vid en av resorna till Stockholm så klev det på ett gäng från Åmål på 4-5 killar. 4 av killarna placerade sig längst bak i bussen medans den 5 satte sig långt fram pga åksjuka.
När jag skulle ordna med biljetterna så sa killen som satt långt fram att de andra hade biljetterna. Visst Nemas problemas, fixar det när jag kommer till dem. Killen är lika gamal som mej, har gått på samma skola i 3 år, dock inte i samma klass men vi bor ju inte i världens största stad så jag visse ju vad han hette.......trodde jag.
Kommer slutligen till killarna längst bak och säger då att Johan sa att ni hade hans biljett...killarna kollar lite konstigt på mej men visar mej alla biljetter så det är ju ingen fara.
Har förträngt delar av historien, men av nån anledning så var jag tvungen att prata med dem flera gånger och nämner vid upprepade tillfällen att Johan där fram.... vilket slutligen resulterar i att en av "Johans" vänner säger till mej - Vem fan Johan menar du??
Killen hette inte Johan som jag trodde.... han hette inte ens något liknande.
Pionröd i ansiktet så pratade jag mej snabbt ur det hela men fråga mej inte hur.
När de skulle resa hem var det jag som jobbade också och jag nämnde inte Johan en enda gång....
Dagens bekännelse klar!
Kram Majsan
Kommentarer
Postat av: lillemor
hihihi
Postat av: Anja Byh
Hihi
Ja tänk när vi jobbade där :)
Många turer vart det och kul var det ;)
Trackback
