Dag 3

Mina föräldrar

Önskar att mina barn kommer känna samma sak för mej och Peter som jag känner för mina föräldrar.

Mamma -  finns ingen som hon! Hon är lugn, saklig, omtänksam, glad, ärlig och väldigt sällan arg. Blir hon arg då är det allvarligt, då är det verkligen något som är fel. Gör gärna andra glada, vilken chef tex bjuder alla sina anställda (ca 60 st) på hemlagad mat flera gånger om året? Påsklunch till Påsk med allt man kan tänka sig på ett Påskbord. Sill å potäter med gräddfil coh gräslök, hårtbröd och ost, jordgubbar med grädde, till Midsommar. Kålsoppa och äpplekaka med vaniljsås till hösten. Jullunch till jul och gärna en liten julklapp till det. Ja säg mej en chef på denna jord som gör det för egna pengar, som förbereder detta på sin fritid och utan baktanke med det! Nä, tänkte väl det... jag vet ingen, ingen utom min ÄLSKADE, UNDERBAR MAMMA!! Detta har hon gjort i ca 25 år dessutom.
Det är få förunnat att få ha henne som vän. Även nu när hon inte längre jobbar utan är pensionär så har hon bjudit hem alla på lunch. Alla olika arbetsgrupper i olika omgångar.

Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket gott om henne som helst. Kan inte komma på något irriterande med henne, inget negativ. Inte minsta lilla grej faktiskt, men som ni vet så har även solen sina fläckar men just nu syns de inte. Det skulle kunna vara så att hon är försnäll i vissa lägen, det skulle kunna vara hennes negativa grej. De gånger som hon skulle/borde säga nej men säger ja....


Pappa - usch nu kommer tårarna....
Pappa och jag hade erkligen något särskilt mellan oss. Kunde inte vara i samma rum nästan när jag bodde hemma under tonåren. Men när jag som 16 åring flyttade till Peter så fick vi distans till varandra. När Mattheus föddes så blev banden verkligen obrytbara. Vi käkade frukost tillsammans i 10 år, varje dag dock inte helgerna. Ringde varandra flera gånger om dagen. Han fanns alltid där när jag behövde hjälp (mamma jobbade ju). Han var min privat chaufför, mitt bollplank, den förste jag ringde för att berätta om barnens framsteg (om han inte var här och såg det själv), det var till honom vi ringde för att fråga om råd när vi inte visste hur man skulle göra (han var fruktsvärt allmännbildad), det var han som gjorde allt jopphejdi med oss när vi var små. Har så mycket att tacka honom för och jag är så glad och lättad över att jag faktiskt fick ge tillbaks en del när han förra hösten blev så svårt sjuk att han inte kunde gå ut, inte kunde laga mat själv. Då fanns jag där och hjälpte honom, från 8.30 på morgon till 19.00 på kvällen. Frukost, lunch, middag, posten, hämta saker, smörjde fötterna på honom, hämtade filt om han frös, vi tittade på tv:n, vi satt tysta och bara va men det gjorde inget för han var inte ensam. Hade jag vetat att han inte skulle finnas så länge till hade jag säkert velat gjort mer som han inte egentligen orkat så det var väl tur att man inget vet om vad som komma skall.
Han var stark som en oxe, stönig och en riktigt glad skit. Vi tänkte lika, inte så konstigt så mycket tid som vi tillbringade ihop, skrattade och skämtade. Han var en stor man med ett stort hjärta som tog stor plats så det är väl inte så konstigt att saknaden är så fruktansvärt STOR.

Ja, som ni förstår så betyder mina föräldrar oerhört mycket för mej och min familj. Och jag inser att det är fåförunnat att ha den rikedomen som det är att ha en tajt familj.

Dagens bekännelse är slut och tårarna rinner, strilar, forsar ner för mina kinder.
Ta hand om varandra och säg till dem du älskar att du gör det innan det är försent!

mamma och pappa sommaren 2009


Kommentarer
Postat av: lillemor

otroligt fint marielle. du har underbara föräldrar även om inte båda är med dig just nu.

massa kram!!!

2011-01-03 @ 08:09:17
URL: http://minimamsen.blogg.se/
Postat av: wero

Ja den kontakten som du å Lennart hade vet jag ingen annan som har, helt fantstiskt!! Och jag förstår att saknaden är enorm!!

Detta kortet är helt underbart!!

<3

2011-01-03 @ 13:15:55
URL: http://misswero.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0