Phu...

Inte ofta jag klagar på att jag inte får vara ensam men idag så har det varit på tok förmycket!
Moa som fortfarande inte är frisk vill inte vara hos någonannan än just mej, inte ens mormor funkade idag. Och när hon är hos mej så gnäller hon ändå. Efter en hel vecka med lite sjukling + Peters onda = mycket oro och lite sömn.
Givetvis så känner alla detta och det gnälla mer än vanligt och de gör allt för att påkalla min uppmärksamhet som inte är det som den brukar vara....

Har tusen saker att göra men orkar inte göra det med Moa på armen hela tiden så då tappar jag lusten till allt och kaos är ett faktum. Disk, tvätt, leksaker, kläder i en salig röra tillsammans med dammråttorna. Mitt upp i allt så brister Mio ut i tårar och kommer storgråtandes: Mamma, åååå vad jag saknar morfar!!! VEM FAN GÖR INTE DET!!!
Lyfter upp lillkillen och får en välbehövlig varm och hjärtlig kram. Tårarna sprutar på oss båda medans vi kramas.
Tänk att han bara är 4 år och saknar så.... hoppas han kommer ha med sig minnena livet ut.

Försökte få en stund ensam i badet men den planen gick i stöpen ganska fort. Barnen hade tusen frågor till MEJ och dörren till badet är inte försedd med lås tyvärr. Så ett par minuter ensam fick jag som max. Sen parkerade jag mej i soffan medans älsklingen fixade fläskfile, hasselbackspotatis med grönpepparsås och salld. Ett glas rött till det. Smakade toppen vill jag lova.

Nu är det dags att slå igen för idag. Till morgonen vankas det födelsedags brunch hos grannarna. Sen får vi se vad som orkas med.

Ta hand om varandra!
Kram Majsan



Saknar dej pappa ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0