Goda grannar
Har världens bästa grannar!! En go familj med tre söner mellan 9 månader - snart 5 år. Min Mio är mittemellan de två äldsta. Och just nu är de inne i en period då de verkligen trivs tillsammans och har verkligen jättekul.
Ingen av mina barn är särskilt stora i maten, tjat och gnat varje dag nästan, inte allas kul. Men de senaste veckorna så har Mio vid flera tillfällen kommit in till mej och frågat om det är ok att han äter hos grannarna. Det är mamman i familjen som vill att han frågar mej så jag inte har andra planer. Säger som det är till honom att jag tycker inte att han ska äta där "varje" dag utan han kan äta hemma. Detta resulterar oftast i att han inte alls blir glad och jag får ge med mej efter att ha pratat med mamman. Han är ju inte så stor i maten så hon säger att det är ok och tycker att det är lite kul. Han äter allt coh är alltid väldigt artig säger hon och det är ju kul att höra.
Idag var det dags igen. Satt i soffan och hörde hur den äldsta av grannpojkarna och Mio kom till vår altan. Mio kommer in till mej medans I stannade utanför.
- Mamma, är det ok att jag äter hos I?
- Nä, det är inte meningen att du ska äta där varje dag.
- Men, snälla!!
- Nä, det kostar pengar med mat, då får ju pappa och jag betala x och x för att du äter där varje dag.
- Men jag vill det!!!
- Nä, du äter hemma idag.
- Men, nej jag vill äta där.
- Varför?
- För att det är roligare.
......
Så här höll vi på en bra stund och till slut så sa jag till honom:
- Då kanske du ska flytta dit också, eller?
- Jaja ok då, svarade han. Vände sig om utan att titta på mej.
Fick kämpa för att hålla mej för skratt.
Utanför står I och väntar, när Mio kommer ut så ser han att Mio är lite ledsen och han har ju hört vårt samtal.
I säger då till Mio:
- Det är synd om dej Mio, med en sorgsen röst.
Gissa om jag höll på att bryta ihop!
De är såååå goa dessa småliven.
Ringde över till mamman och berättade och även hon fick sig ett rejält skratt.
Det är så kul att de har varandra och ser fram mot fler tokigheter under kommande år.
Ingen av mina barn är särskilt stora i maten, tjat och gnat varje dag nästan, inte allas kul. Men de senaste veckorna så har Mio vid flera tillfällen kommit in till mej och frågat om det är ok att han äter hos grannarna. Det är mamman i familjen som vill att han frågar mej så jag inte har andra planer. Säger som det är till honom att jag tycker inte att han ska äta där "varje" dag utan han kan äta hemma. Detta resulterar oftast i att han inte alls blir glad och jag får ge med mej efter att ha pratat med mamman. Han är ju inte så stor i maten så hon säger att det är ok och tycker att det är lite kul. Han äter allt coh är alltid väldigt artig säger hon och det är ju kul att höra.
Idag var det dags igen. Satt i soffan och hörde hur den äldsta av grannpojkarna och Mio kom till vår altan. Mio kommer in till mej medans I stannade utanför.
- Mamma, är det ok att jag äter hos I?
- Nä, det är inte meningen att du ska äta där varje dag.
- Men, snälla!!
- Nä, det kostar pengar med mat, då får ju pappa och jag betala x och x för att du äter där varje dag.
- Men jag vill det!!!
- Nä, du äter hemma idag.
- Men, nej jag vill äta där.
- Varför?
- För att det är roligare.
......
Så här höll vi på en bra stund och till slut så sa jag till honom:
- Då kanske du ska flytta dit också, eller?
- Jaja ok då, svarade han. Vände sig om utan att titta på mej.
Fick kämpa för att hålla mej för skratt.
Utanför står I och väntar, när Mio kommer ut så ser han att Mio är lite ledsen och han har ju hört vårt samtal.
I säger då till Mio:
- Det är synd om dej Mio, med en sorgsen röst.
Gissa om jag höll på att bryta ihop!
De är såååå goa dessa småliven.
Ringde över till mamman och berättade och även hon fick sig ett rejält skratt.
Det är så kul att de har varandra och ser fram mot fler tokigheter under kommande år.
Kram Majsan
Kommentarer
Postat av: lillemor
hahaha vad härligt:)
Trackback
