Dag 10
Kan hända att denna bekännelse kommer att bli den allra kortaste då jag kort och gott inte har några bloggfavoriter. Läser några vänners bloggar (5-10 st) men sen är det stopp.
Ja, där ser ni kortaste bekännelsen någonsin.
Kram Majsan
Dag 9
Har ingen större tro på Gud eller liknande. Visst skulle det vara skönt ibland att kunna vända sig till högre makter för att be om råd, lätta hjärtat eller be om hjälp. Men jag har inte den tron.
Min livsfilosofi är att livet blir som det blir beroende på våra val här i livet. Vissa val kan man inte styra medans det finns de man kan styra själv. I vissa fall funderar jag över ödet, om det verkligen finns?? Vem styr det? Varför drabbas vissa av en massa skit medans andra bara åker räkmacka genom livet?? Har på tok för många runt mej som drabbats av skit utan att det är deras egna val, varför har ödets lott fallit sig så?
Nä, blir inte klok av att fundera över det, bara väldigt förbannad och ledsen. Livet är verkligen inte rättvist jämt och kan bara kontatera att min nya livsfilosofi är att ta bort all negativ energi i livet och in med mer frisk, positiv energi för livet är verkligen förkort för att slösas bort! Eller hur!!
Dagens bekännelse avklarad!
Kramar Majsan
Dag 8
Mina favorit saker
Ooo så svårt....
- Min nya laptop
- Vår hembyggda säng. Min egna handyman har byggt en stomme av IKEA skåp, lite fix å trix en resultatet blev en hög go säng med massa förvaring under. Här spenderas mycket tid!!
- Kaffebryggaren, har räddat många morgontrötta dagar.
- Kalenderna i min mobil, vad gjorde jag utan den? Alla möten, bvc-tider, tandläkartider, kalas och annat viktigt.
- Tv:n, kanske inte just för att kolla själv men den har räddat mej många gånger från gringa barn. Jag vet, men jag skäms inte för att erkänna det. Vet flera föräldrar som aldrig skulle placera sina barn framför tv:n, spel eller dator. Man jag tror att bara man har koll på vad de tittar på/spelar så är det ok. Sen ska de ju inte sitta där hela dagarna. Mio är hopplös här hemma så vi får "muta" honom. Utelek, annan lek.... mot film eller spel. Men inget ont om det som inte har något gott med sig... han är 4 år (på tisdag 11/1) och kan flera ord på engelska och kan se lösningar på "problem" som 4 åringar inte egentligen ska kunna.
- WII:t är ju lite lätt tv:spelstokig.
Kan inte komma på så mycket mer... När det väl kommer till krita så är det ju inte det materiella som betyder mest. Familjen och hälsan kommer ju allra först men visst är det kul med prylar ibland.
The End of dagens bikt.
Kram Majsan
En kär ägodel som ska användas flitigt så länge som snön ligger ute och gör det svårt att gå med barnvagnen.
Denna läckerhet finns inte i mitt kök men när vår gamle trogne vän går i pension så kanske det finns pengar till en sån här.
Dag 7
Vänner
Jag trivs ensam, med min familj eller i mindre sällskap. Sen blev det lite "fel" när vi fick Mattheus, jag var ju före de som var in min ålder och Peter lite efter de i sin. Men ingen skada skedd för det.
Jag har många men få som jag umgås med ofta och nära med. Vissa träffar jag mycket sällan, på tok för sällan men det märks inte när vi väl ses.
Sen har jag Weronica som jag träffar mycket ofta och gärna. Vi har en nära, varm, avslappnad och tät kontakt. Under hösten serverade jag henne lunch nästan daligen men ju närmare julen vi kom desto mindre blev det av det men nu till veckan är det nya tag och lunchköket öppnar igen.
Det hinns ju tyvärr inte med så mycket träffar under veckorna då alla jobbar och sen har en massa annat att sköta på eftermiddagarna. Det är ju läxor, träningar, mat som ska lagas, handlas, tvättas å en massa annat och jag vet att det ser lika ut hos nästan alla. Men denna sommaren ska jag verkligen bjuda hem goda vänner på mer grillat!! Får nästan bli ett nyårslöfte på det.
Har många som jag känner att jag verkligen skulle vilja tillbringa mer tid med och om inte de tar tag i det så får väl jag göra det!
Skulle faktiskt vilja göra ett slag för FB när det gäller vänner. Har hittat gamla go vänner som man nu åter igen kan ha kontakt med, hittat nya och vårdar de gamla. Har goa kusiner som jag kan hålla kontakten med och slipper det dåliga samvetet för att man inte ringer, bara att slänga iväg ett inlägg när man ändå är inloggad eller plocka upp dem på chatten. Perfekt, anser jag.
Ja, så var min bekännelse om mina vänner gjord.
Go natt!
Dag 6
Ja, vad skulle man göra?
Sitta och vänta?
Göra alla saker i panik för att hinna med allt?
Ha världens brakfest?
Jag tror att jag lutar mer åt att jag inte vill veta när den stunden är kommen oavsett om jag är frisk eller sjuk. Och om jag trots allt skulle få veta så skulle jag nog låta mina anhöriga få bestämma vad de vill göra med mej den dagen.
En mycket kort bekännelse men så är det.
Kram Majsan
Dag 5
Bam chicka wow wow
Nananannana
Mao mao mao
Och ditt hjärta hoppar
Chick chick tjut tjut
Det tar aldrig slut
Trallar för dej
För jag älskar dej
Så sjunger Mattheus för mej, det är kärlek det!!
En stark känsla som präglas av tillgivenhet och ömhet är SAOL:s beskrivning och det är väl en väldigt bra beskrivning på det. Kärlek kan vara svårt att sätta ord på. Kroppen reagerar ju på olika sätt vid kärlek, det pirrar i hela kroppen, man svettas, blir skakig, varm, kallsvettig, en del blir alldelses lugna. Kärleken till mina barn coh min älskade Peter gör att jag känner mej lugn och glad. Men visst kommer jag ihåg hur det var när jag träffade Peter för 17 år sen, snacka om pirr, svett, kallsvettig, varm å glad!!
Det enda som stämmer in på oss alla när det gäller kärlek är att den inte lämnar någon oberörd!
Dagens bekännelse är härmed slut!
Massor av kärlek till er!
Kram Majsan
Dag 4
Älskar verkligen att bjuda andra på mat. Tyvärr blir det inte så ofta som jag kanske skulle vilja. Mamma och Weronica bjuder jag ofta på lunch och då kan det bli allt mellan omelett, sallad, gratäng eller stekt ägg och bacon. Blir det som finns hemma eller som faller mej i smaken för dagen. Är jag inne i en bra period så planerar jag veckovis både lunch och middag men bestämer inte vilken dag vi ska ha vilken rätt utan det blir det osm vi känner för den dagen.
När det gäller festmat så bjuder jag gärna på något som jag inte bjudit på tidigare. Det ska gärna vara lättlagat och smaka kanongott. På Mattheus kalas för släkten så bjöd jag på Kycklinggratäng (receptet finns på min matblogg) och på kommande kalas för Mio, Moa och Mathilda blir det nog något av fläskfilë recepten. Fick ett nytt för nån dag sen som jag är väldigt sugen på att testa.
Jag gillar att exprimentera själv, tar lite av det som finns hemma och brukar sluta i succe. Blir ju gärna så när förväntningarna inte är så höga. Tycker mest om när det går snabbt och lätt att fixa till men ÄLSKAR verkligen långkoks kött. Kokt högrev med sur dillsås och potatis, bättre blir det nästan inte. Kan sitta och äta bara såsen och potatisen. Gillar när såsen är riktigt, riktigt sur. Va ett tag sen nu så det måste det bli nån dag.
Så om jag bjuder dej på käk så kan du förvänta dej nästan vad som helst, sallad, paj,grytor, soppor, gratänger, fågel, fisk eller mitt emellan....
Och som pricken över i:et en riktigt smarrig efterrätt...
Själv uppskattar jag maten bäst i gott sällskap, det kan rädda vilken middag som helst (nästan)
Dagens bekännelse är här med slut.
Kram Majsan
Dag 3
Mina föräldrar
Önskar att mina barn kommer känna samma sak för mej och Peter som jag känner för mina föräldrar.
Mamma - finns ingen som hon! Hon är lugn, saklig, omtänksam, glad, ärlig och väldigt sällan arg. Blir hon arg då är det allvarligt, då är det verkligen något som är fel. Gör gärna andra glada, vilken chef tex bjuder alla sina anställda (ca 60 st) på hemlagad mat flera gånger om året? Påsklunch till Påsk med allt man kan tänka sig på ett Påskbord. Sill å potäter med gräddfil coh gräslök, hårtbröd och ost, jordgubbar med grädde, till Midsommar. Kålsoppa och äpplekaka med vaniljsås till hösten. Jullunch till jul och gärna en liten julklapp till det. Ja säg mej en chef på denna jord som gör det för egna pengar, som förbereder detta på sin fritid och utan baktanke med det! Nä, tänkte väl det... jag vet ingen, ingen utom min ÄLSKADE, UNDERBAR MAMMA!! Detta har hon gjort i ca 25 år dessutom.
Det är få förunnat att få ha henne som vän. Även nu när hon inte längre jobbar utan är pensionär så har hon bjudit hem alla på lunch. Alla olika arbetsgrupper i olika omgångar.
Ja, jag skulle kunna skriva hur mycket gott om henne som helst. Kan inte komma på något irriterande med henne, inget negativ. Inte minsta lilla grej faktiskt, men som ni vet så har även solen sina fläckar men just nu syns de inte. Det skulle kunna vara så att hon är försnäll i vissa lägen, det skulle kunna vara hennes negativa grej. De gånger som hon skulle/borde säga nej men säger ja....
Pappa - usch nu kommer tårarna....
Pappa och jag hade erkligen något särskilt mellan oss. Kunde inte vara i samma rum nästan när jag bodde hemma under tonåren. Men när jag som 16 åring flyttade till Peter så fick vi distans till varandra. När Mattheus föddes så blev banden verkligen obrytbara. Vi käkade frukost tillsammans i 10 år, varje dag dock inte helgerna. Ringde varandra flera gånger om dagen. Han fanns alltid där när jag behövde hjälp (mamma jobbade ju). Han var min privat chaufför, mitt bollplank, den förste jag ringde för att berätta om barnens framsteg (om han inte var här och såg det själv), det var till honom vi ringde för att fråga om råd när vi inte visste hur man skulle göra (han var fruktsvärt allmännbildad), det var han som gjorde allt jopphejdi med oss när vi var små. Har så mycket att tacka honom för och jag är så glad och lättad över att jag faktiskt fick ge tillbaks en del när han förra hösten blev så svårt sjuk att han inte kunde gå ut, inte kunde laga mat själv. Då fanns jag där och hjälpte honom, från 8.30 på morgon till 19.00 på kvällen. Frukost, lunch, middag, posten, hämta saker, smörjde fötterna på honom, hämtade filt om han frös, vi tittade på tv:n, vi satt tysta och bara va men det gjorde inget för han var inte ensam. Hade jag vetat att han inte skulle finnas så länge till hade jag säkert velat gjort mer som han inte egentligen orkat så det var väl tur att man inget vet om vad som komma skall.
Han var stark som en oxe, stönig och en riktigt glad skit. Vi tänkte lika, inte så konstigt så mycket tid som vi tillbringade ihop, skrattade och skämtade. Han var en stor man med ett stort hjärta som tog stor plats så det är väl inte så konstigt att saknaden är så fruktansvärt STOR.
Ja, som ni förstår så betyder mina föräldrar oerhört mycket för mej och min familj. Och jag inser att det är fåförunnat att ha den rikedomen som det är att ha en tajt familj.
Dagens bekännelse är slut och tårarna rinner, strilar, forsar ner för mina kinder.
Ta hand om varandra och säg till dem du älskar att du gör det innan det är försent!
Dag 2
Hahaha kommer bli ett kort inlägg.
Jag 14 år, han 24 år och hette Andreas.
Ung, blind och väldigt kär.
Varade några månader innan han fick åldersnoja och dumpade mej.
Men han gjorde ett starkt intryck på mej och minns honom väldig väl än.
Han var inte den första, men den första STORA kärleken.
Det va dagens bekännelse det.
Kram Marielle
Dag 1
Marielle Thorin, 30 snart 31 år, bor i Åmål tillsammans med min själsfrende Peter och våra 4 goa barn.
Är en glad, öppen, lättsam, hjälpsam och vänlig själ som älskar att göra andra människor glada. Men kan vara väldigt långsint.
Är mammaledig med vår minsta, Moa 11 mån, men snart är föräldradagarna slut och arbetslösheten väntar. Har de senaste 7 åren jobbat med att rita kök och där har jag verkligen hittat mitt drömjobb!! Älskar verkligen det jobbet, att få hjälpa kunden att ta fram deras drömkök. Allt från den lilla budgeten till den enorma. Och sen få vara med under tiden fram tills man ser slutresultatet. Så jag håller tummarna för att jag får fortsätta med det.
Älskar att baka, laga mat, pyssla och spela tv-spel. Äger på de flesta spelen här hemma. Ja, kanske inte wii sport men som sagt de flesta andra. Blir lätt fast alldelses för länge i det tyvärr, men det går i perioder. Just nu väldigt lungt på den fronten, bara lite på barnens Nintendo ds....
Att vara mamma är det största och viktigaste för mej och många frågar hur jag hinner att pyssla, baka och fixa som jag gör och det enda jag kan säga är att jag är inte så duktig på att städa... Tror inte barnen tackar mej senare för att vi hade det så städat hemma när de var små. Att städa när man har småbarn är ju som att skotta när det är snöstorm liksom. Hinner bara bli klar innan det ser ut som skit igen. Så vissa delar av huset blir det inte så ofta städat på men vad gör väl det om hundra år....
Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete!!
Ja, det var väl en lite presentation av mej själv. Mer lär ni få veta under kommande 29 dagar.
Här skulle det passat med ett foto på mej men jag gillar inte kameran såvida jag inte står bakom....
Massa kramar
Majsan
